.

Jag är hemma i Älvsjö igen. I mitt hem, där jag ska trivas och känna mig hemma, där jag ska må bra.

Men jag känner mig bara ensam, bortappad och tom.

Jag vill egentligen inte gnälla här och skriva massor av trista saker. Men inatt, när jag inte kunde sova (som alla andra nätter den här veckan) så insåg jag helt plötsligt hur underligt allt känns. Jag känner mig inte hemma någonstans längre, det känns som om jag ofrivilligt har tillbringat hela sommaren på resande fot, i någon typ av resväska. Jag ska inte säga att jag vantrivs varken här eller i Rissne (som under sommaren mer eller mindre har varit min bostad). Men ja... ibland känner jag mig så tom, liksom utan någon fast punkt där man kan vara och bara vara, och känna sig trygg.

Nej... det är bara jag, enbart jag som har försatt mig i denna situation. Jag ska sluta gnälla över sånt här. Dax att springa upp och packa väskan inför morgondagens avfärd till Vässarö!