.

Som sagt var, ett skott i huvudet skulle inte sitta fel.

Skolan började idag och jag känner mig redan stressad över allt jag har att göra. Idag har jag jobbat med företagsekonomi hela dagen, skriver om Sveriges näringslivs historia. Om jag ska vara ärlig så tycker jag faktiskt att det är ganska intressant, hur nördigt det än låter så är det faktiskt ganska spännande att se vad som faktiskt har påverkat vårat näringsliv idag. Men, problemet är att det var vääääligt lång tid att skriva det. Trots att det känns som att det är det enda jag hållt på med i flera veckor så är jag inte äns klar med g nivån, min plan är att göra klart den idag innan jag intar horisontal läge.

Egentligen har jag ett ännu större problem än företagsekonomin. Det problemet kallas psykologi. Tills på fredag ska jag skriva ett uppdrag som handlar om Psykopati hos barn, och jag har verkligen ingen aning om hur jag någonsin ska hinna klart med det? Kunde inte dygnet vara några timmar längre, eller kunde inte jag vara en supermänniska som inte behöver sova?

På svenska lektionen idag så berättade Emma, vår lärare vad vi ska göra fram till sportlovet iaf och det var inte alls lika mycket som vi hade nu fram till jul. Vi ska läsa en bok, vilket jag blev otroligt lättad av eftersom jag inte brukar ha några problem med att läsa böcker... Så lättad andades jag ut i väntan på att hon skulle berätta vilken bok vi skulle läsa.

"Ett öga rött"

... kan det bli värre? nej. Okej, jag ska inte klandra hela boken, det är en jätte fin tanke att man ska skriva en bok på rinkeby svenska för att vi är ett mångkulturellt land och för att det är ett stort utbrett sociolekt i vårt land. Men, den går inte att läsa normalt! Jag läser en mening i taget, sen är jag tvungen att göra om meningen så att den är korrekt, för att sedan läsa vidare. Plus att jag redan har kämpat mig igenom den en gång tidigare, men inte minns allt. Gaaah, men, jag har inte så mycket val...