.

Efter mitt morgonbesök av den ryska horan så har dagen rullat på som vanlig. Otroligt nog så har jag faktiskt varit otroligt produktiv idag!

Efter mitt morgonmöte med horan så slängde jag mig på första bästa buss mot Telefonplan, bussresan rullade på lugnt och stilla medan jag ägnade mig åt sminkning av mina ögon, eftersom jag pga hor-avbrottet inte hunnit med detta, fortsatte sedan resan med mer läsande i min bok. Vid Telefonplan var det 5 minuters väntetid så jag ställde mig på perrongen (stavas det med två R?) och såg lika löjligt oberörd ut som alla andra i väntan på tunnelbanan. Ja, det är faktiskt sant, när folk väntar på tunnelbanan eller bussen så verkar det alltid som att alla är lugna som filbunkar. Trots att säkert fler än hälften är stressade till både jobb och skola, och egentligen inte alls har tid med att bara stå där, så är det liksom en grej att man ska stå där med sin morgontidning och slappna av. Med tanke på morgontidning, så kommer mina tankebanor ständigt tillbaka till en ooootroligt stor och avgörande fråga; Hur uttalar man egntligen Metro?
- Kort och bestämt; Metro
- Mjukt och försiktigt med en liten utdragen ton på e:et; Meeetro.
Alla som jag prata med säger olika, så.. Ja, man kanske ska ta sin lur och slå en pling till deras kontor, så att jag kan få lite ro i mitt lilla huvud?

Bort från den Svenska gramatiken och tillbaka till hur min dag varit. Efter att jag stått där och sett löjlig ut på perrongen så fortsatte jag med att följa strömmen precis som alla andra, det kan ju vara FARLIGT att vara annorlunda! Så när tunnelbanan började köra in vid Liljeholmen så reste sig alla andra, också jag på mig i väntan på att dörrarna skulle öppna sig, så att man äntligen kan påbörja den dagliga stressen i rulltrappan upp till tvärbanan! I vanliga fall brukar jag protestera mot strömmen och stå stilla i rulltrappan, eftersom det faktiskt är det den är gjord för. Men pga. hor insidenten så hade jag inte möjlighet att spilla mer tid. Tur att jag sprang, för precis när jag kom upp så körde min tvärbana mot Sickla udde in!

Klockan tickar på, och när min tvärbana äntligen stannar vid Globen klockan 8.03 så kommer mitt hopp tillbaka! Jag kan komma i tid om jag skyndar mig lite, så jag jobbar upp stressen i kroppen igen genom att gå upp för rulltrappan även denna gång. Tillslut når jag äntligen dörren till skolan, sedan hissen och tillslut arenan på plan sju, och inser med stor glädje att jag faktiskt kommit i tid!

En rätt seg, men innehållsrik företagsekonomi lektion glider förbi, och idag har vi tur, så vi får sluta tidigare! :) Men en kvart senare så sätter andra delen av företagsekonomin igång, så det blev inte direkt någon långvarig lycka, eftersom lektion nr 2 var om möjligt ännu segare än den första. Men en timme senare är jag otroligt stolt över min själv som faktiskt klarat av det, och till råga på allt klättrat upp en stjärn- nivå kattspelet. Kattspelet är för övrigt ett helt meningslöst och iq befirat spel på spelsiten http://king.com .

Nu var det dags för lunch, som består av äckel päckel järpar >.< Det "vegetariska" allternativet är kikärtsbollar som snarare verkar innehålla endast mjöl istället för kikärtor. Tillslut pressade jag iaf i mig en halv potatis.

Nu förstår jag allt att ni börjar tröttna på det här långa inlägget. Men sluta inte läsa! För nu kommer vi till dagens andra höjdpunkt; brottningsmatchen mellan Mig, Semlan och Gösta! Både jag och Semlan inledde matchen starkt, med ett ordentligt försvar och även en del fula knep. Vi försökte lura den besten så att han skulle känna lite tillit till oss, så att vi sedan kunde ge oss på hans ena bakben! Så till en början blev det mycket gullande och klappande, men plötsligt verkar han ha överlistat vårt såkallade trick. Så på 2 röda så är han försvunnen bakom toalett dörren! Vi måste helt enkelt komma på en ny plan för att överlista honom. Vi sätter oss alltså ner ett tag och startar förhandlingarna om hur vi ska gå till väga. Helt plötsligt slår det mig att jag har ett ess gömt i ärmen som varken Gösta eller Semlan vet om! Snabb som en blixt springer jag ut i köket tillsammans med Semlan hack i häl, och lensar en skål som är fylld med hemlig amunution. Lika snabbt som vi kom dit är vi tillbaka i soffan. Med hjälp av vårt hemliga vapen, eller mitt såkallade ess så tar det inte alls lång tid för oss att locka fram Gösta, och snart har vi ett ordentligt tag i hans halsband så att vi kan attackera bakbenet! Tillslut har vi äntligen slutfört vårt uppdrag och nu kan Semlan och jag bege oss ut på en lång promenad med vår favorithund :)

Okej, resten av dagen blev faktiskt inte jätte spännande... Efter promenaden gick jag och Semlan tillbaka till skolan, vi ick lite skolarbete gjort och ägnade de kommande timmarna åt att samtala med Sonia som var på besök från Östersund. Vid halv sex tiden började jag bege mig hemmåt. Hemma serverades det pasta och bacon till middag, och vid sju tiden kom Seth förbi, så vi kunde börja planera vårt nya projekt; En handikapp anpassad scoutavdelning! Efter två timmars effektivt planerande kände jag att jag behövde lite luft, så för min del blev det en skogspromenad i min ensamhet, och nu ligger jag här!