.

Det är morgon, och jag sitter i skolan.. trots att det är måndag och att jag missade bussen imorse, så är jag faktiskt på bra humör och ganska pigg :)

Imorse när jag hade duschat klart och skulle se om det gick att hitta någonting att äta i kylskåpet, så slogs jag plötsligt av ett extremt bacon sug! Eftersom min söta lilla mor antagligen hade förutspått detta så låg det 4 paket bacon i kylen och skrek på mig! Så, jag slängde i min lilla söndermalda gris i stekpannan och såg till att bränna den på riktigt hög värme.

Dagens andra äventyr började helt oväntat mitt i bacon stekandet med att det knackade på dörren. Eftersom jag var djupt koncentrerad på mitt baconstekande, så bad jag min lillebror att öppna dörren, efter ungefär 2,3 sekunder så kommer han springande in i köket och ser ut som han precis har sett ett läskigt monster.
Gud så rätt jag tog! Utanför dörren står det en kvinna, i 20 års åldern, och gestikulerar och visar mig en liten knöglig lapp. Det jag uppfattar av lappen är 8.00-11.00, Monica, Bromsvägen.

Alltså, denna kvinna som talar ett främmande språk letar alltså efter någonting, uppenbarligen en Monica som bor på Bromsvägen ^^ Jag börjar med att efter bästa förmåga försöka förklara vägen, medan kvinnan bara fortsätter att svara mig med långa meningar på ett konstigt, främmande språk... Som med senare eftertanke låter som Ryska eller något annat öst stat språk.

Då jag inser detta så väcks min vilda fantasi till liv: En HORA! o.O

Efter ett tag tröttnar jag på att försöka förklara vägen, så jag viftar lite åt det hållet där Bromsvägen ligger, hon tackar och börjar gå i helt motsatt riktning. Men med tanke på mina bacon som ligger i stekpannan så hinner jag inte agera helgon just då. Jag springer snabbt in till mina bacon och äntligen så är de klara och jag kan sätta mig vid bordet och avnjuta mina nystekta grisdelar. Tyvärr så varar inte njutningen så länge, för jag inser att samtalet med Horan har gjort att jag blivit försenad, så jag springer snabbt och plockar ihop mina kläder och mina saker som jag behöver för dagen, i hopp om att hinna med bussen som går 23 över.

Väl ute vid bussen så tänder jag en cigg och lyssnar på de skrikande skolbarnen och tittar ut över den avgasfyllda luften, som har blivit förorenad av alla de bilar som jag ser åka förbi. Mitt bland alla skolbarnen och avgaserna, så ser jag helt plötsligt min hor- kompis! Jag tänker inte så mycket mer på det, utan fortsätter istället läsa min bok och röka min cigg...

Helt plötsligt, som en pil i hjärtat så slås jag av ett dåligt samvete och en omhändertagande känsla. Så jag slänger ciggen på marken, stampar bestämt på den och startar sedan min språngmarch fram till Horan. Snällt så gestikulerar jag och pekar åt det hållet hon ska gå.. Så vi inleder den 50 meter långa vandringen till korsningen där Bromsvägen börjar. Därifrån borde hon klara sig själv, så där pekar jag på vägskylten och sedan på hennes papper som hon håller i handen, och som nu är ännu mer skrynkligt än första gången jag mötte henne..Då åker min buss som jag stresasde till förbi!

Men, eftersom jag nu känner mig som en god medborgare och är nöjd med livet så gör detta mig ingenting! Så glad i hågen tänder jag en ny cigg och fortsätter den spännande läsningen i boken "den vita masajjen"